Har varit dålig på att uppdatera och det är nog mest för att jag inte gör så mycket. Det lilla jag gör låter jag ta upp hela dagarna, för att fördriva tiden så gått det går.

Sa upp mig från jobbet i måndags. Där släppte en stor börda från mina axlar. Det var precis lika skönt som de två andra gångerna jag sagt upp mig från säljjobb. Så nu letar jag nytt jobb och bostad och försöker komma igång här. Hoppas på att ha ett jobb snart, men egentligen så behöver jag mest något att göra. Något kreativt där jag gör lite nytta.

Ska träffa mäklaren om några timmar och kolla på bostad. Hoppas på att hitta ett riktigt fint ställe med stor terass eller balkong. Bostadsmarknaden här är väldigt annorlunda mot Sverige. Mäklaren ska hämta upp mig utanför mitt hotell och sen kör han runt mig och visar vad som finns. Det kallar jag service!

Bytte hotell i söndags och det här hotellet är riktigt dåligt. Enda som är bra är frukosten och att jag nu har en fin balkong med sol hela dagarna. Annars är det ett fruktansvärt dåligt hotell!! Det ska finns gratis Internet på hotellet, men de i receptionen ville knappt lämna ut koden. Sen när jag väl fick koden efter lite tjat så funkar det väldigt dåligt och bara ibland. Får stå med mobilen i korridoren för att kunna kolla twitter och Instagram. Nu sitter jag på McDonalds...

Har kommit i kontakt med flera trevliga svenskar som jag början umgås med. Den sociala biten är så hemskt viktig för mig, därför har det varit en stor lättnad att kunna skypa med de där hemma. Men nu kan jag knappt det med så dåligt Internet. Besviken är bara förnamnet!

Dags att kila ut i solen. Fått lite färg på bröstet i och näsan. I februari!! :)

Josefin

Malta

Jag är alltså här,och har varit det sedan i söndags kväll. Allt är väldigt nytt och annorlunda och försöker för det mesta bara att komma in i någon form av vardag. Ska försöka skaffa mig ett Maltesiskt mobilnummer idag och borde verkligen leta boende. Har bara bokat hotell till söndag så får nog bli en vecka till på något hotell.

Mina tankar och känslor går upp och ner här också. Vissa stunder vill jag stanna för alltid, andra vill jag åka hem på en gång och ligga i min säng resten av livet. Men det är ju så det är när man är ny och lite ensam på en plats. Jag kämpar på!

Även vädret är växlande här. Från strålande sol till regn på nolltid. De har inga avlopp efter gatorna här, så det blir som forsar längst gatorna så fort regnet kommer.

Fick sätta på mig vinterjacka och kängorna igår när jag skulle träffa en ny vän, mina vanliga kläder var dyngsura efter springturen från jobbet i ösregn. Tur att jag tog med mig vinterkläderna, annars hade jag frusit här kan jag lova. Det är precis som i England en annan sorts kyla som går rakt in i märgen.

På återhörande,
Josefin

Sverige

Nu har jag varit i Sverige i lite mer än sju veckor och jag måste säga att det inte alls blev som jag tänkt mig. Min tanke hela hösten har varit att allt skulle bli så bra när jag kom hem till Sverige. För allt skulle ju lösa sig när jag kom hem, mitt liv skulle ju äntligen bli som jag ville. För den jag ville vara med mest i hela världen fanns ju här hemma. Men så blev det inte, och det var väldigt naivt av mig att tro det. Flyttade hem och försökte, men ingenting gick egentligen som jag tänkt mig. Den här julen, och de senaste veckorna har varit som en grå zon. Upp och ner, ännu mer ner och sen upp på toppen av lycka. Fram och tillbaka, upp och ner hela tiden.

När det inte blev som jag ville fick jag panik. Så ledsen som jag varit de senaste veckorna har jag inte varit på väldigt, väldigt länge. Som tur var har många fina vänner, och såklart min familj, tagit hand om mig och nu känns det faktiskt lite bättre. Jag har mer insikt i problemet idag och vill tacka mina nära och kära för att ni lyssnat på mig under alla gråtattacker och alla gånger jag behövt råd. Ni är guld värda!

Min första tanken när allt rasade var "jag måste härifrån, jag kan inte stanna i den här staden." För det har hela  tiden varit min tanke, blir det inte bra hemm så åker jag iväg igen. Frågan var bara vart jag skulle ta vägen? För vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Svår fråga det där, och egentligen vet jag fortfarande inte det. Kanske aldrig kommer veta det egentligen, men nu vet jag i alla fall vart jag ska åka den här gången.

På söndagar åker jag till Malta på obestämd tid. Jag har fått jobb och i dagens läge åker jag dit som en chansning. Kanske blir det lika mycket pannkaka av det här som när jag flyttade hem i julas, men kanske blir det lika bra som det var i London. Blir det inte så bra som jag hoppats åker jag hem igen om några veckor, blir det bra så stannar jag kvar helt enkelt.

Såklart gör det ont att lämna mina nära och kära, speciellt vissa som man alltid kommer sakna och undra varför ni inte kan vara på samma plats som jag. Samtidigt måste jag göra det här, för att inte bli helt tokig. För att pröva något nytt medans jag fortfarande kan. För att inte bli kvar i Västerås och undra hur det hade gått om jag tagit chansen att åka iväg igen.

Blir det inte bra så kommer jag hem igen. Då försöker jag igen i den här staden. Staden där jag har både bra och dåliga minnen på de flesta gator. Staden där jag växte upp, staden där jag har min familj, och staden där du bor. Staden som gör att mitt hjärta gör ont. Vi får se. Nu börjar jag blogga igen, på obestämd tid.

Josefin
 

Förvånar mig själv ibland

Är det något som jag verkligen aldrig varit intresserad av så är det sport. Men är det något jag verkligen gillar så är det att ha koll på saker och människor i min omgivning. Nu har dessa vägar råkat korsas av en specifik anledning och helt plötsligt har jag stenkoll på matcher och resultat.

Igår imponerade jag på Rebecca genom att veta vad en kedja i innebandy är. Hon blev helt chockad och vissa är det fantastisk hur mycket en totalt ointresserad person kan lära sig på så kort tid.

När mina förälder kommer om 16 dagar ska jag till och med följa med på fotboll. Ser till och med fram emot det. Trodde jag aldrig om mig själv. Konstigt nog ser jag även fram emot att få kolla på innebandy när jag kommer hem. Förvånar mig själv ibland!

Josefin

Även tystnaden talar.

Brev 2.0

 

Låg i sängen och läste så kommer Rebecca inspringade och halvskriker att jag har fått brev!! Förstod direkt vem det var ifrån när jag såg handstilen. Tack farfar och farmor för kortet! Kan svara lite snabbt här att jag kommer hem till jul och att jag har det bra. Börjar bli lite jobbigt kallt nu här bara. Det är verkligen snart jul och den ser jag mycket fram emot att fira med familjen och släkt. Tack igen!

Josefin

Prata med barnen

Förra veckan satt jag på en bänk vid en busshållsplats. Jag hade gått runt i närmare två timmar nonstop för att pojken skulle sova (och det gör han inte om jag stannar) och han har precis vaknat. Där sitter jag och skickar ett sms till Rebecca om vart vi ska äta middag (skickar kanske två sms per dag på arbetstid) medans pojken som nyss vaknat äter en riskaka. Då kommer det fram en kvinna och säger att min bebis verkar "behöva ett samtal". Jag säger "ursäkta?" För jag blev väldigt chockad över att någon kommenterar vad jag gör just då. Hon förklarar då väldigt argt för mig att min bebis behöver pratas med, att jag inte ska sitta där tyst och göra oviktiga saker och att människor idag pratar alldeles för lite med sina barn. Jag försöker då säga att han just vaknat och att jag därför brukar låta honom vara en stund så att han får vakna ordentligt. Då blir kvinnan ännu mer irriterad och fnyser åt mig men hoppar sedan på en buss som kommer.

I tisdags var jag i svenska kyrkan på en lekgrupp. Träffade där några tjejer som jag satt och pratade med medans jag matar, leker och tar hand om pojken. Efter någon timme frågade en av tjejerna mig om pojken förstår vad jag säger. "Vad menar du?" svarar jag lite förvånad över frågan. Då säger hon "Du pratar ju och har konversationer med honom som att han förstår precis vad du säger."

Så såhörn vad ska man säga? Pratar jag för lite eller för mycket med pojken? Han förstår långt ifrån alltid vad jag säger. Men jag ser framsteg varje dag och han förstår mycket väl när han gör fel, för då gömmer han ansiktet bakom händerna och skäms lite. Jag har alltid pratat med alla mina barn som att de förstår vad jag säger, för annars kommer de ju aldrig att lära sig förstå mig? Att prata med barnet är en självklarhet. Speciellt när jag inte har någon annan att prata med under dagarna just nu. Vi förstår verkligen inte alltid varandra, och inte tror jag vi kommer hinna göra det, men det blir verkligen framsteg hela tiden i pojkens förståelse för mig samt hans talförmåga.

Josefin

Skadeglädje är den enda riktiga glädjen!

Genomsnittslängd

Land     Kvinnor      Män
Sverige       1.668           1.815
England      1.616           1.753
Indien         1.521           1.612

Vet ni vad det här betyder? Det betyder att genomsnittslängden för en man i England är kortare än vad jag är. Jag är alltså längre än genomsnittsmannen här! Och i Sverige är jag mer eller mindre lika lång som genomsnittsmannen. Ännu mer intressant är att min pojkvän är lika lång som jag! Tur att jag inte har något emot att vara längre än alla.

Josefin

Höjden av snålhet

Som alla vet så är jag hemskt ekonomiskt. Har jag £20 kvar i slutet av veckan så köper jag inte godis för det utan lägger undan dessa pengar till ett bättre valt tillfälle. Förra veckan fick jag för mig att jag slösar för mycket pengar (vilket jag då egentligen inte alls gör) så försökte hitta ett sätt att spara mer pengar på. Så vad lägger jag mest pengar på? Mat, men det är svårt att spara mer än jag gör. Lagar mat en till två gånger i veckan och gör då storkok som jag sedan äter resten av veckan. Mer då? Festa gör jag ytterst sällan eftersom jag jobbar, kläder köper jag bara det ytterst nödvändiga för min överlevnad och sen har jag inte så många fler utgifter.

Oystercard (buss&tunnelbanekortet) kom jag att tänka på sen. Det kostar mig £34.20 varje vecka. I och för sig betalar ju min värdfamilj cirka £10 till det varje vecka, men om jag inte köper veckokort måste jag kunna spara pengar. Så nu ger jag mig själv £15 varje vecka att åka för (hälften så mycket alltså. Till och från jobbet varje dag kostar £3, gånger 7 = £14. Så hur ska jag då kunna åka på helgen utan pengar? Joo, jag sparar pengar från veckan genom att promenera hem! Smart drag Mr. Krister!

Så nu har jag gått hem de senaste dagarna. Första dagen tog det 1.5timme, andra dagen bara 1timme 10min och tredje dagen tog det 50minuter!! Slutar 17 så är hemma vid 18 och då har det inte hunnit bli mörkt här än. Plus att jag går efter en stor shoppinggata hela vägen, så är inte direkt ensam där jag går. (Lugn pappa jag ska inte gå de dagar jag slutar senare än 17.) Planen är att göra så, för att få en stund för mig själv, kunna lyssna på lite bra musik, plus spara de där pengarna varje vecka. Menar sparar man 200kr varje vecka blir man tillslut rik. Det tror ekonomen inom mig i alla fall!

Josefin