För alla som inte vet det är jag egentligen en väldigt nervös person. Nej, det märks oftast inte och jag brukar inte så ofta säga att jag är det heller. Men nu är jag väldigt spänd. Imorgon ska jag åka till Sverige. Hoppas på att även denna gång hamna bredvid någon snäll person som kan prata sönder mig under start och landning. Tycker inte riktigt om att flyga. Helst vill jag såklart hamna bredvid en snygg kille som kan hålla mig i handen och sen får han väldigt gärna träffa mig på juldagen också. Händer väl inte, men hoppas kan man. Nu är jag i alla fall grymt laddat för att åka. Laddat med stödstrumpor, åkasjukeband, varma kläder, färdigpackade väskor och såklart regnar det här. För att göra allt lite mer spännande!
Tänkte gå och sova tidigt eftersom jag tänkte gå upp tidigt imorgon, men inte kan jag sova inte. Typiskt! Ungefär som att imorgon vore julafton, eller min födelsedag, och jag ligger här spänt och väntar. Fast det är ju nästan lika bra som julafton eller födelsedag att äntligen få träffa sin familj igen. Har nästan längtat ihjäl mig den här veckan efter dem. Skrev en lista (något jag gillar att göra lite för mycket) över vilka jag behöver/vill ringa när jag kommer hem. Nio personer ska jag ringa när jag är hemma. Kommer få sitta i telefon hela kvällen, men vad gör det när man äntligen är på svensk mark?
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar