Min bästa pojke

Det här är min bästa vän här. Vi gör allt tillsammans i vått och tort. Han kallar mig för pappa och frågar just nu väldigt ofta om han kan få kaka. Vilket är allt som han tycker är gott mer eller mindre. Han älskar att göra bus, men lyssnar mycket bra när jag säger nej för han vet när han gör bus. Han kan inte säga ja, utan bara nej. Så vi får tolkar det som att nej betyder ja ibland. Han älskar att stänga och öppna dörrar och grindar men mest av allt gillar han att sova och mysa. När jag lämnar honom blir han väldigt ledsen och håller jag fram handen tar han den gärna, och sen går vi på promenad. Om jag vill ha en puss får jag det, ofast, och vill han ha en puss får han det alltid.

Förra veckan var vi sjuka tillsammans och det var väldigt mysigt. Då kunde jag sätta på Alice i Underlandet och så kunde han sitta som på bilderna ovan i min säng och bara njuta av att få kolla på film med mig i lugn och ro. Ingen av oss orkade sitta upp så långe så vi låg tillslut ner bredvid varandra och mös. Han ville såklart även busa lite och leka lite på alla mina roliga saker som jag har i mitt rum. Det får han ibland men inte äta på min nagelfil, för den vill jag ju ha kvar. Han är också expert på att hitta mitt godis och mina pennor. Sen ville han såklart kramas lite och snora lite på mina lakan. Fast det gjort inte mig något utan jag kramades bara tillbaka och sen gav jag honom papper istället.

En väldigt fin liten pojke som jag vet kommer bli en fin stor pojke också. Även om du inte kommer komma ihåg mig, kommer jag alltid komma ihåg dig älskade vän!!

Josefin