Man måste våga, annars kommer man ingenstans i livet

Det är många som undrar hur man vågar att bara släppa allt i sin trygga lilla hemstad och flytta till någon annan stad. Jaa, hur vågar man? Personligen har jag sedan länge känt att här vill jag inte bo i resten av livet. Jag kan inte tänka mig att stanna i Västerås, plugga här, jobba här, bo här, träffa kille här, få barn här, skaffa hus och sen leva lycklig här resten av livet. För det är inte jag. Jag är så mycket mer än den här staden har att erbjuda, och jag vill se så hemskt mycket annat än den här staden.

Sen älskar jag ju så klart Västerås. Jag tycker om att komma hit, få umgås med min fina familj, äta ute med mina vänner på samma ställen som vi alltid äter, shoppa i samma affärer som förut och egentligen tycker jag om att få minnesblickar från när jag var yngre på var och varannan gata. Men det räcker att vara här några veckor på sommaren och sen över jul. Det räcker. 

Är det något jag verkligen kan rekommendera så är det att flytta ifrån sin hemstad ett tag. Bara prova och känna pulsen någon annanstans. Är det inte bra kan man alltid flytta hem igen. Det har varit min räddning faktiskt, att man alltid kan flytta hem om det inte känns bra. Som en del säkert vet flyttade jag faktiskt från Stockholm just för att det inte var bra där. London är så mycket bättre. London är vad jag sökt. Fast jag kan även tänka mig att flytta till någon annan stad. Tänker absolut inte begränsa mig till London, Västerås eller Stockholm. Känner jag att flytta till en annan stad, ja, då gör jag det.

För man måste våga, annars kommer man ingenstans i livet!

Josefin