Att ha barn är ett väldigt stort ansvar tycker jag, och säkert många med mig. Trots det får jag ändå ofta höra "du har ju i alla fall bara ett barn" när jag endast har minsta pojken. Som att barnpassning vore så himla mycket lättare bara för att man bara har ett barn just nu.
Det finns en kvinna som bor här i närheten som bara har ett barn på cirka 2 år. Kvinnan har vid flertalet gånger påpekat för mig och mina au pair vänner att hon inte förstår hur vi orkar med att ha flera barn då hon knappt orkar med att ha ett barn, och jag förstår precis vad hon menar. För när man bara har ett barn måste man leka med barnet hela tiden, man måste aktiver barnet att göra andra saker än att busa och man måste hålla stenhård koll på vart barnet är hela tiden. För slappnar man av när man bara ha ett barn tappar man lätt fokus och det är då barnet springer iväg och drar ut alla städgrejer ur skåpet, eller sätter sig och slickar på tuschpennor.
Har man däremot flera barn så flyter allt på ett annat sätt. När man har flera barn har man oftast fler och viktigare rutiner att följa, barnen kan leka med varandra och framför allt kan de hålla koll på varandra. Jag har sagt åt de två äldre barnen att skrika så fort den minsta pojken gör något bus, fungerar faktiskt för det mesta.
De dagar då jag bara har mintingen är jag betydligt tröttare än de dagar då jag haft alla tre barnen, och jag tror helt klart att det beror på ovanstående. Minstingen måste aktiveras hela tiden, för annars gör han som han gjort idag. Först kastade han yoghurt över hela köksgolvet för att jag gick ifrån honom när han åt frukost. Sen bajsade han ner hela barnstolen och påstod att han inte hade bajsat alls, efter det råkade han skära sig på något vasst i dusch för att jag råkade kolla bort en liten stund. Att bara allert hela tiden är ibland svårt och jag har fått höra av mina värdföräldrar att jag, trots dagens missöden, lyckas väldigt bra med att hålla ett öga på minstingen som verkligen vill busa hela tiden.
Bara för att man bara har ett barn just nu betyder det inte att man kan göra exakt vad man vill, för det kan man verkligen inte. Visst är det lättare att göra vissa saker, men vissa saker blir betydligt svårare att göra. Att passa barn är alltid ett ansvar och det räknas just nu för mig som ett jobb. Det handlar inte om att "bara ha ett barn" utan det handlar faktiskt om att ha ansvar för ett barn.
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar