Idag
fyller min älskade pappa 48 år. Mina pappa är världens snällaste människa, även
om han precis som jag inte alltid framstår som lika mjuk som han är. Pappa och
jag är väldigt lika. Vi är långa, smala och har blåa ögon. Förutom det så har
vi väldigt ofta samma åsikt, vi är väldigt snälla, ganska hårda men också
väldigt rättvisa. Jag kan prata med min pappa i timmar utan att tröttna, för vi
har så mycket intressant att prata om.
Varje dag så saknar jag pappa och om det
skulle hända något med min pappa vet jag inte vad jag skulle göra. Pappa är den
jag ringer när det har hänt något som jag behöver prata om eller hjälp med. På
gymnasiet ringde jag alltid pappa när jag försovit mig eftersom det är det
värsta jag vet. Men ringde jag då till pappa så lugnade han alltid mig och sa
att det gör faktiskt inget att du kommer lite sent idag. När pappa ska laga mat
blir det alltid hamburgare&pommes eller pannkaka. Eller något annat med
pommes.
Pappa är alltid snäll och hämtar mig på jobbet eller om jag varit någon annanstans. Man kan alltid
lita på pappa helt enkelt. Något annat som gör oss väldigt lika är våran kärlek
till skogaholmslimpa. För vem kan älska limpa mer än jag och pappa? Och vem kan
älska pappa mer än jag gör?
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar