Den senaste veckan har varit så varm att jag och pojkarna ett tag höll på att smälta bort. Eller nästan i alla fall. Hittade en gammal vattenspridare som jag och pojkarna hoppat runt i och är faktiskt glad att det idag är lite moln på himlen. Något som jag verkligen hunnit med är att bli brun, och det har pojkarna också blivit. Är ungefär lika brun nu som jag brukar hinna bli på en hel sommar. Det ni! Synd bara att jag vet att det kommer finnas minst en person i min familj som är brunare än mig. Tusan! Pojkarna är i alla fall imponerade. Jag är mest imponerad över att jag inte bränt mig. Fastän jag av lathet knappt smörjt in mig de senaste dagarna.

Väskan är packad. Ska checka in ikväll. Boka tågbiljetter imorgon. Ha mina vänner här på fredag. Köpa sista presenten och gå ut på lördag. Festa i en kyrka på söndag. Och på måndag morgon åker jag till Sverige!!

Josefin

P.s. Bilden är från Legoland Windsor när jag var där med pojkarna. Så sjukt häftigt att de byggt upp Buckingham Palace och London i Lego, riktigt inspirerande! D.s.

Någon är riktigt glad idag!!!! Har under en längre tid velat ha ett Hermes armband, och idag fick jag det! Sååå glad! Plus att värmen har kommit hit, så idag kan jag inte vara annat än glad!!!

Josefin

Bad news travels fast

Att skvaller kan sprida sig så fort gör mig så ledsen. Fick reda på något för en timme sedan som jag berättade för en person. EN enda person berättade jag för och nu vet alla om det. Inte klokt hörrni! Fast egentligen är det lite värre att bo här i London än i Västerås. För här i London blir världen väldigt liten, men på ett annat plan. Man möter alltid någon man inte tror att man ska träffa. Plus att alla känner alla även här och det är så konstigt när såna sammanträffanden händer hela tiden.
Det är skrämande, och så är det även när man möter någon på krogen. Alla känner alla. Jag mötte en kille på krogen och det visade sig att han var svensk. Han visste inte att jag var svensk heller först. Det visade sig även att han jobbade i området där jag bor hos en familj som känner min värdfamilj. Hur höga är oddsen för det? Förra veckan var mina värdföräldrar på fest hos killens värdföräldrar, så vem tror ni de träffade där? Jo, killen såklart. Eftersom jag uppenbarligen aldrig kan vara tyst om något så har jag ju pratat lite om det där här hemma. Så mina värdföräldrar förstod ju på en gång vem det var de hälsade på och skrev till mig och berättade det. Inte för att killen förstod det då, men jag insåg i det ögonblicket att världen verkligen är för liten för att man ska kunna ha några hemligheter av något dess slag.

Josefin

Snart, snart

Jag vet att jag sagt att jag ska stanna kvar i London. Och jag ska fortfarande stanna kvar här. Men just nu har jag sån hemlängtan att jag inte kan tänka på annat. Så fort något av barnen gör jag något busigt så tänker jag "snart slipper jag säga åt samma sak 100 gånger om dagen, och det ska bli så hemskt skönt." För jag älskar ju dessa barn men nu vill jag åka hem till min egen mamma och pappa.

Det finns nog en del av er som läser som tycker att jag är helt knäpp nu. Men jag har redan packat min väska. Den är inte helt klar, men det mesta jag hittat i mitt rum som jag vet att jag ska ta med på resan och inte kommer behöva innan det ligger nu i väskan. Redo att åka till Sverige om 2.5 vecka. Om 3 veckor är jag hemma och hjälper mamma med det sista innan Emils student. Om 3 veckor har jag ätit på Max, jag har hälsat på hos farmor&farfar, jag har kramat min bror och syster och jag har definitivt ätit massor med svenskt godis och svenska chips. Om 3 veckor har jag förhoppningsvis träffat flertalet av mina vänner och allt är precis som det brukar vara i Vässa. Precis som det alltid kommer vara där.

Sa jag att jag är redo att åka hem nu??

Josefin

Jag vill bara åka hem till Västerås just nu.

Så hände det. Igår gifte sig den första av mina vänner. Det känns väldigt konstigt måste jag säga. För jag är inte ens i närheten av ett giftemål. Jag är inte ens i närheten av ett förhållande. Jag är i närheten av att vara helt singel. Men vet ni vad? Det gör ingenting. För jag har hela livet på mig att hitta någon som faktiskt vill dela sitt liv med mig. Fast lite känns det som att det kommer ta hela livet att faktiskt hitta den personen. Fast det gör inget det heller. För jag är så stark person och har en så stor personlighet att jag inte behöver någon som kompletterar mig. Jag ljuger så dåligt ibland.

Josefin

De senaste veckorna har varit lite kämpiga. Jag har jobbat mycket och haft mycket annat tänka på och under vissa stunder har jag faktiskt mått riktigt dåligt psykiskt. Bland annat har jag oroat mig lite för framtiden. För vad ska det bli av mig? Vart tar jag vägen när hösten kommer? Vet ni vad? Jag har kommit på att jag faktiskt redan är på den platsen i världen där jag vill vara just nu, i London. Och varför ska jag då inte komma tillbaka hit i höst? Hittade inget svar på den senaste frågan så min tanke är att åka tillbaka hit i höst. Så nu vet alla det. Inget är hugget i sten men som jag känner just nu vill jag åka hem till Sverige och till min familj ett tag och bara umgås och äta svenskt godis, sola och skratta och kramas med mina vänner. När jag tröttnat på det så kommer jag tillbaka hit. Så är min plan idag.

Idag är det fin-fredag och jag ska sätta igång med att baka kanelbullar nu. Torrjäst är väldigt svårt har jag kommit på. Den jäser inte alls för mig och varje gång blir jag så hemskt besviken efter jästiden då degen ligger där som en tung klump och inte alls har jäst. Så idag har jag fuskat och köpt färskjäst. Det är en nämligen något de inte använder i det här landet så jag har fått gå till den svenska affären och inhandla det. Tur att minstingen var sugen på en promenad och därför ganska snällt följde med både dit och till leksaksaffären för att åka en present till ett kalas som äldsta pojken ska på i eftermiddag. Minstingen hade nog kunnat stanna i leksaksaffären hela dagen om han fått. Måste börja med bakningen nu om jag ska hinna till fikat!

Josefin

Du frågar mig vad kärlek är, men jag vet inget om det där. Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå.

Vi var ute igår efter mycket strul. Kvällen blev inte riktigt som tänkt, men det slutade bra i alla fall! Tur att man har vänner som piggar upp! Börjar jobba på 15minuter och jag måste hinna duscha innan. Önska mig lycka till!

Josefin