Att skvaller kan sprida sig så fort gör mig så ledsen. Fick reda på något för en timme sedan som jag berättade för en person. EN enda person berättade jag för och nu vet alla om det. Inte klokt hörrni! Fast egentligen är det lite värre att bo här i London än i Västerås. För här i London blir världen väldigt liten, men på ett annat plan. Man möter alltid någon man inte tror att man ska träffa. Plus att alla känner alla även här och det är så konstigt när såna sammanträffanden händer hela tiden.
Det är skrämande, och så är det även när man möter någon på krogen. Alla känner alla. Jag mötte en kille på krogen och det visade sig att han var svensk. Han visste inte att jag var svensk heller först. Det visade sig även att han jobbade i området där jag bor hos en familj som känner min värdfamilj. Hur höga är oddsen för det? Förra veckan var mina värdföräldrar på fest hos killens värdföräldrar, så vem tror ni de träffade där? Jo, killen såklart. Eftersom jag uppenbarligen aldrig kan vara tyst om något så har jag ju pratat lite om det där här hemma. Så mina värdföräldrar förstod ju på en gång vem det var de hälsade på och skrev till mig och berättade det. Inte för att killen förstod det då, men jag insåg i det ögonblicket att världen verkligen är för liten för att man ska kunna ha några hemligheter av något dess slag.
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar