London

Jag trivs väldigt bra här i London och har ett tag försökt precisera vad det faktiskt är som gör att jag trivs här. Det är så väldigt annorlunda här i London om man jämför med de två städer jag faktiskt bott i innan, Västerås och Stockholm. En stor skillnad här är hur man bemöter människor. Skulle jag göra mig illa här eller gå vilse är jag inte ett dugg orolig här, för det finns alltid någon som hjälper till och ser till att man kommer rätt. Som jag upplever det att människor finner det här är det här verkligen inte något konstigt att börja prata med någon på bussen eller egentligen någonstans. För några veckor började exempelvis en dam prata med oss på ett museum och jag tyckte verkligen att det var hemskt trevligt, men något jag inte är van vid att man ”får” göra.

Det är så hemskt mycket enklare att träffa nya vänner här. Som jag ser det vill speciellt alla svenskar här träffa nya vänner, och träffar gärna nya svenskar att umgås med. Träffar vi svenskar när vi är ute är det mer eller mindre en självklarhet att vi kommer umgås med dem resten av kvällen. Möter man en svensk så ler eller hejar man ofta igenkännande mot varandra, trots att man aldrig ens sett varandra tidigare.

Något annat som jag verkligen gillar här är att det finns en känsla av att alla ska och får vara med. Det kan även bero på att man måste växa upp någon gång och sluta frysa ut varandra, men det kan även bero på att människorna här på ett annat plan vill att fler ska få vara med. ”The more the merrier.” ”Ju fler desto roligare.” När någon här frågar mig vad jag ska göra i helgen är det för det mesta för att de vill att man ska hänga med på något roligt, och inte för att skryta om vad de själva ska göra som jag ofta upplevt att det varit i Sverige.

För att summera tror jag att svenskar på något vis blir mer mottagliga för andra svenskar när de är på resande fot, precis som jag. Sen kan man inte gilla alla men i en så påtvingade situation som denna måste jag säga att de flesta går att umgås med utan att man får panikkänslor eller blir illamående. Alla människor har sina brister, men som jag ser det är det naturligt att kunna prata och sitta med någon på bussen, le någon ett leende och att alla ska dras med på roliga saker.

Josefin