
Just nu så är mina föräldrar på väg hit. De är på flygplanet precis nu. Snart är de här och jag får krama dem igen. Det är konstigt det här med att sakna människor. Hur ofta vi än pratar saknar jag verkligen att få en kram och att sitta med familjen vid middagsbordet och bara prata om allt möjligt. Jag saknar när de blir glada för att jag kommer och hälsar på. Saknar att ha någon att komma hem till, någon som varje dag frågar hur jag haft det på jobbet och vad jag gjort idag. Saknar att kunna ringa mamma och pappa när som helst och bara prata lite grann om allt och inget. Om det finns något som jag verkligen saknar med Sverige, så är det min familj. Så nu ska jag passa på att umgås med mamma och pappa så mycket jag bara kan!!
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar